Anna på stranden

_A

tt skiljas efter ett långt äktenskap är som att stiga över tröskeln till en ny, okänd värld, singellivet med dess friheter och frestelser. Jag har under vinterhalvåret fått uppleva mina erotiska fantasier in real life, inte bara drömma om dem. När sommaren anländer, väljer jag att lämna Lissabon för att fira semester i Sverige. Jag har lovat exfrun att plocka bort mina gamla prylar från det gemensamma hemmet, vilket sannolikt kommer att ta flera veckor i tid för en sparmagnet som jag. Dessutom vill jag passa på att fiska, plocka bär och svamp samt träffa goda vänner. Och varför inte en liten sommarromans på nordliga breddgrader? Visserligen är jag numera rätt så svag för kurviga, mörkhåriga kvinnor med bruna sammetsögon som Anya och Mel, men en sval blondin kunde kanske komplettera färgpaletten för den frånskilda levnadskonstnären Mikael, 48 år.

Av en slump råkar jag komma i kontakt med Anna, en fem–sex år yngre singelkvinna. Vi är flyktiga bekanta som båda gillar att idrotta så jag passar på att inbjuda Anna till simtur för att bryta isen, när solen efter en kall försommar äntligen visar sig i juli och värmer upp havsvattnet.

Anna står och spanar efter mig på bryggan, när jag anländer till byns allmänna strand. Hennes slanka profil avspeglar sig i eftermiddagssolens sken som en avlång skugga i sanden. Anna har ljust, snaggat hår och en nästan pojkaktig figur men är ändå feminint sprallig till sitt temperament. Eftersom jag själv är en lång, ljushårig och atletiskt byggd man kunde vi passa bra ihop som ett par.

– Hej, säger Anna, vänder blicken mot mig och ler brett.

– Hej, svarar jag och ler lika glatt tillbaka.

Sen kysser vi varandra lite blygt på kinderna. Jag har skilt mig sedan vi sågs senast. Ingenting är längre självklart mellan oss. Vi är båda starkt medvetna om att vi inte bara är vänner utan också man och kvinna. Oanade möjligheter. Dolda frestelser.

– Fint, att du också har våtdräkten med dig, konstaterar jag.

– Jag är en badkruka och använde alltid våtdräkt, förklarar Anna, medan hon klär på sig sin tajta, svarta våtdräkt och ser mig krypa in i min.

Vi hoppar i det salta havsvattnet och simmar sen kors och tvärs mellan båthusen och klipporna.

– Hoppas, du inte tycker att jag är oartig eller rentav framfusig, när jag hela tiden simmar före, säger Anna leende och stannar upp ett slag i vattnet för att invänta mitt svar.

– Nej, inte alls, jag simmar hellre efter en yngre dam än framför en äldre, skämtar jag.                                  Fortsättning....