Med Anya i Istanbul

R

edan när hon slår sig ner i sätet invid mig i flygplanet, känner jag att det är något speciellt med Anya. Kanske människor sänder tysta signaler omkring sig. Signaler som söker sig till sändare på motsvarande våglängd. Anyas signaler träffar i så fall mitt i hjärtat.

Jag flyttar nästan omedvetet på mig, rätar på mig så långt det bara är möjligt i det trånga flygsätet, när jag märker att Anyas blickar diskret utforskar min kropp. Jag, Mikael, har ingenting att skämmas för antar jag. En stilig, muskulös man i 48-årsåldern som rör sig mycket ute i naturen och motionerar regelbundet. Ett visitkort över god hälsa och god kondition.

Under flygresan till Turkiet är det inte bara planet som rör sig uppe bland molnen. Mina tankar gör det också. Jag är på väg till Portugal men tar en sväng via Istanbul. Anya mellanlandar i Istanbul på väg till den turkiska staden Izmir, där hon är bosatt. Slumpen för oss samman under några timmar i ett nästan fullsatt flygplan. Jag är ljus och öppen. Hon är mörk och exotisk. En vacker kvinna i lämplig ålder för mig, tänker jag men vågar inte fortsätta längre i mina funderingar.

Kanske det är glimten i de mörkbruna ögonen, det glada leendet eller den där lilla extra uppmärksamheten i hälsningen som får mig att känna att det här en är kvinna med stort K. Vi har aldrig träffats, men nu sitter vi nära varandra, inneslutna i varandras energier. Det kunde kännas främmande, eftersom vi är från två helt olika kulturer. Det kunde kännas pinsamt, eftersom hon är en mycket attraktiv kvinna. En kvinna som får alla cellerna, också de dolda, i min kropp att vakna till liv.

Mot Istanbul

Jag tror att Anya känner ett liknande erotiskt intresse för mig, för hon ställer flera personliga frågor till mig, sedan hon först har rett ut att den ljushåriga kvinnan på andra sidan om mig i flygplanet inte är mitt resesällskap. Anya vill veta varifrån jag kommer och i vilken livssituation jag befinner mig. Jag berättar att jag nyligen har blivit singel och nu vill ligga lågt ett tag, uppleva det glada ungkarlslivet tills någon målmedveten kvinna fångar in mig igen. Det sistnämnda säger jag med en ögonblinkning. Mikael är ingen gravallvarlig person. Anya skrattar och berättar att hon har varit gift med en utländsk man, har två vuxna barn som bor utomlands och reser rätt mycket. Hon har dock inte varit Portugal. Jag plockar fram min mobiltelefon och visar bilder av min bostad och den fina havsutsikten från min balkong.

Anya är också singel. Hon jobbar som gymnastiklärare. Det förklarar hennes fina figur och får mig att impulsivt berätta att jag i min ungdom har sprungit maraton i Aten i grannlandet Grekland. Jag berättar dessutom att det är min första resa till Turkiet och ställer flera frågor om den lokala maten, vinet och kaffet. Jag frågar om flyglunchen, om ordet ”hosgeldiniz” på det turkiska sötsakspappret betyder välkommen. Allt för att väcka Anyas intresse.        Fortsättning här